Endless lies


[Come let the truth be shared, no one ever dared
To break these endless lies, secretly she cries
I'll hide from the world behind a broken frame
And I'll burn forever, I can't face the shame
]


Destroy everything

Just nu består bara livet av pärmar, pärmar, pärmar och fler pärmar. <- jobb.
Så blev riktigt glad när chefen ville att jag och Elin skulle packa ner bildkort istället.
Bra omväxling! <3
Dock blev de sura på oss för att vi diskuterade dialekter, man får tydligen inte prata om landskap eller dialekter på jobbet, weird! Oo vi snackade inte illa precis om det. Mer såhär: "jag har typ hallstadialekt" <- Elin. Och jag funderade över vad jag hade, och folk lackade och sade att folk kan ta illa upp.
ehm!?
Blev klara alldeles för snabbt och fick gå tillbaka till att plocka... pärmar.
Hatebreed – Destroy Everything på det *kastar pärmar omkring mig*

Apropå pärmar så har pärmarna dödat mig:
Har en stor vit knöl mitt i blåmärket!


[Saknar Alice <3 Tack för att du alltid finns här för mig.]


COB Hate Crew 24 mars 2011

Tog tåget till Stockholm med Anton, Freudrischen och Agnes. Fast de två sistnämnda satt i en annan vagn som inte vi kunde nå x)haha
Stack hem till Freudrischen så fort vi nått Stockholm, insanesnygg lägenhet!
Dumpade våra grejer och stack sedan och köpte lite käk & alkohol osv.
Efter käk blev det smink som gällde, Anton roade sig på egen hand med att fota och lyssna på musik och peta på vårat smink x)


Taxi till fryshuset, är van vid att åka tunnelbana men vafan, skönt med taxi även om det inte är lika metal.
Ensiferum började spela så fort vi gick in, stod och var impad av dem ett tag, sedan in på toa och sedan ut och vara impade igen! :) Anton var lack på att moshpiten dog så fort han nådde den. I-landsproblem men anyway ^^


Sedan gick det förvånansvärt fort innan COB steg upp på scenen! Jag minns flashbacks som vanligt, blir så jävla exalterad så jag bara försvinner in i musikens värld. Skrika tills röst försvinner, headbanga tills håret lossnar <- bokstavligt talat. Hoppa, dampa, skrika, slå kompisarna på " the truth seems like a bitchslap IN YOUR FACE" och freaka ur helt tills det som brukar vara jag är helt borta, och det som egentligen är JAG är framme in your face. Älskar att förlora kontrollen helt över musik. det är livet!!!!!


Drog lyckliga ned till toaletterna och där träffar jag Ola, Rob och Josefin, såklart har hon fått plektrum och grejer <-  bruden med flyt.
Sedan gick vi ut och jag envisades med att vi skulle stanna och vänta på COB, så vi gick dit några till stod och väntade på dem. Vi frös verkligen ihjäl, stod och kramades med okända människor och sjöng random låtar och försökte värma oss.
Jaska var först ut efter Ensiferum, han hade en reflexjacka som förstörde bilderna, men han är awesome anyway<3

Sedan kom gobiten Henkka ut med en het brud som tålmodigt väntade tills vi fått våra bilder med honom.

Sedan kom allas vår Janne!!!!!!!! SÅ AWESOME MAN!


Så då hade typ två och en halv timme gått sedan vi först ställde oss i kylan, efter två timmar till kom äntligen Alexi, då vi stått i en ring och nästan somnat i försök att värma varandra. Anton skrek "NU KOMMER HAN" och alla flög upp tio meter och Alexi garvade och gav över sina grejer till andra killar och kom ut med en ursäktande blick:
"If i had known that you were waiting, i wouldn't had taken so long!" <- fail på vakterna som såg oss hela tiden utan att säga något :)
ah och så avled vi med Alexi ett tag, han verkade vilja gottgöra oss för att vi fått vänta på honom.
Missade Roope för han smög på baksidan av alla och gick direkt till de finska tjejerna som han kände igen, så fick ingen bild på honom. men jag frågade Alexi om han hade en penna, och han fick en av ngn i hans crew.




Alexi gick loss med pennan, den här killen var från peru : Alexi: "Dude did you come straight from Mexico or what!?"



Dampade över att vi faktiskt orkat vänta på dem, så lyckliga! och drog hem med taxi, stod och beundrade våra autografer och våra bilder!

Yes det fanns folk som ville kyssa mitt bröst när jag kom hem ;)


Sov alla fyra i en och samma säng med hur många täcken som helst, nedkylda och kalla men världens lyckligaste.




Morgonen därpå stack jag och Freudrischen till Bengans för att träffa Amon Amarth.
Johan, Johan och Olavi visade lite igenkännande mot mig, impressive! De lär ju träffa hur mycket folk som helst så är kul att de känner igen en även om de inte kan placera vart man träffats. det var [här]

Kort sagt var detta ett mycket mycket lyckat besök i hufvudstaden! <3


Ekmans inflytt!!

Langar ett COB inlägg sen :)

Igår kväll stack jag hem till Dani filthyy och träffade henne, sminkade oss och grejade och stack sedan till OK för att köpa cola. Träffade herr Arkmo på vägen. sedan fick vi skjuts av bästJen och hennes mamma hem till Ekman!
Förfest, urmysigt, hade så jävla trevligt som vanligt.
Sitter och skrattar åt förfestbilderna, älskar alla mina vänner som fan, alltid bäst bilder ;D<3








(MORGAN LYCKAS MED ALLT!!) :D

















Stack sedan ned till BMB och dansade som fan, helt insane. alla 20 stod först och dansade tillsammans, sedan spreds vi ut lite men rejoined ibland.
Jag och Julia letade som fan efter Jen efter ett tag, då hon försvann. Hittade inte henne men hittade Konstantin, Tomas och Jenny. Dansade med dem och letade sedan efter Jen med Konstantin. Vi hittade henne tillslut, ganska ledsen för att hon tappat sin garderobslapp, konstantin went Poor giiirl så Jen blev lite gladare i några sekunder, sedan försvann hon igen och så sade folk att hon dragit för hennes mamma stod och väntade med bilen. jag och konstantin försökte få ut hennes jacka ändå, men folket på bmb är så stela. får vänta till måndag var det enda de kunde säga. :( <3 Dansade vidare och precis när man kom igång som mest var det stägningsdags. FAIL!
Insanebrakväll iaf, tills Jens lapp försvann förstås, HUN<3



JÄVLAR; jag blev nog brun i Thailand ändå, brukar vara blekare än Filthy !! :O












Ännu en bild där man ser att jag är fucking brun ;((





49 Theurgy Chains

台語歌詞
Lite painladdat inlägg sist så det här är gladare, lovar ! :))

KOLLA IN DETTA, insane bra band som mr. Smirnov visade mig!:


Jobbade till fyra under fredagen, mötte sedan Konstantin på stan halv sju. Köpte Sushi och godis och satte oss och väntade på bussen hem till honom. Tomas och deras kompis gled fram och snackade precis nrä vi snackade skit om Tomas X) Konstantin berättade att de varit hos Ola i Sparreholm utanför Eskilstuna när Ola fyllde typ 2006 eller något, och så hade Tomas hoppat av bussen och skyndat sig hem igen. Konstantin kom på att han aldrig frågade varför X) hahah fail.
Åkte hem till honom och drog igång "The Prestige" med mina favorit skådisar BALE OCH JACKMAN!<3
Sedan spelade Konstantin gitarr och vi sjöng Ohne Dich med Rammstein osv. Sedan sade han typ "Den här lär du känna igen" Och började spela ett halvt slag, jag började sjunga direkt   : VNV nation - Illusion!<3 Så braaa låt *_* vi skrålade den ett tag och satt sedan vid datorn och lyssnade på musik och skrattade ihjäl oss till youtube klipp.
Tog även lite bilder med hans snygga industrial stage gear.
(synd att vi bara hade min crappy kamera)

Bland annat hatten han fick av en Rysk general... cool stuff.


Mkt bra kväll, insanetrött bara.

Idag blir det att hjälpa min mormor att flytta! :)


日本海 , it's a fucking disaster

Har funderat över varför jag har en konstig känsla i kroppen. Ni vet den där känslan då allt säger "FEL"?
Kom på att den kom så fort jag slog på tvn i Thailand och såg mitt älskade Japan dränkas i vatten.
Förstår inte att det händer, landet och folket... det är ett så insanebra land och så ska de råka ut för det här.

Kände mig direkt orolig, först gick tankarna till mina vänner som studerar i Japan, sedan till min Japanska lärare och hennes familj och vänner. Sedan Junichi och alla andra Japaner som jag pratat mycket med på internet och blivit kompis med. Därefter alla rockstjärnor som jag avgudat i många år, och sedan alla skådespelare och människor man bara sett på tv lite random.
Alla tänker man på, gamla människor, unga människor, män och kvinnor, barn, folk man känner, folk man inte känner... man känner för alla, oroar sig för alla. Hoppas på det bästa, för hoppas måste man göra. Även om det känns som inledningen på jordens undergång.

Och allt känns så fel. Mitt hjärta bultar i halsen så fort jag tänker på det. Jag har ont i magen och får tårar i ögonen när jag sätter mig och tänker för mycket.
Det här gör mig så totalt nere. Andra katastrofer påverkar såklart mig, men inte såhär djupt, inte såhär personligt. Japan har i många många år varit en sådan stor del av mitt liv. Min dröm har alltid varit att åka dit, mitt hjärta har alltid klappat för naturen och kulturen, folket... Nu har städer försvunnit, hela städer bortspolade, det låter så otroligt. Det är så hemskt.

Här kan man söka på de man oroar sig för och se om de lever...
http://japan.person-finder.appspot.com/

Jag har sökt och hittat alla utom en. Hoppas på att det inte är att han är oskadd som gör att han inte ens dyker upp när man söker på honom, för jag skulle bryta ihop helt om han eller någon av hans familj försvunnit. Tänker på honom varje dag. Jag oroar mig för honom och många andra, och jag kan inte sluta tänka på dem.
En del av mig vill säga att jag överdriver, men en annan del säger alltid "men det skulle kunna ha hänt honom/henne... "
Och jag har drömt mardrömmar om folk som flyr från vattenmassor, vattnet sveper med sig alla jag älskar hur fort de än springer. När jag vaknar kommer jag på att det är verklighet för så många tusen miljoner människor. Det är en jävla smärtsam verklighet, och det kommer bara mer och mer som gör livet hårt för Japanerna.

Kan inte denna mardröm bara sluta?



Tränenherz

Har nu kommit hem från Thailand!
Helt underbart förutom dryg resa med planet. På vägen dit var det en liten unge som kittlade mig i sidan med foten så fort jag höll på att somna. På vägen hem lyckades jag sova lite men det är så jävla svårt när man inte kan sitta på något sätt alls!

Men shit, vad härligt det var att komma bort från kylan!

En bra grej var att jag hade Blutengels nya album att lyssna på under resan! (tack Sofia)
Skönt när gamla favoritband släpper nya skivor som faktiskt är bra!
Chris Pohl i fucking love you.




Finns en hel del sköna låtar på albumet, den här är inte den bästa om man säger så.
Men den är ändå skön som fan :3

Återkommer eventuellt med semesterbilder... om jag orkar X)

RSS 2.0