Segast on earth...

Jag suger verkligen på att blogga.
Tar bort bloggen hela tiden och gör nya, mest för att jag tycker att jag lämnar ut mig för mycket i bloggarna, ska egentligen inte läsa vad jag skrivit efteråt, för då blir jag sur och så tar jag bort hela bloggen.
Men nu ska jag försöka att hålla mig till den lite mer ytliga nivån och bara snudda mitt inre.
Svårt. För det är ju skönt att skriva av sig. ^-^

Just nu har jag lov, och lov för mig är aldrig lov, det är bara en massa måsten som ligger på hög och väntar.
Jag måste hinna träffa alla vänner, jag måste hinna mysa med familjen, jag måste hinna åka till stallet och rida så mycket som möjligt, jag måste hinna söka sommarjobb, jag måste hinna plugga, jag måste hinna vila. Jag måste hinna ha lov innan det blir helg och lovet snart är slut.
Jag vet att man inte ska tänka så, men det är väldigt svårt att ändra sin tankegång. Man kan inte hejda tankarna. Dom liksom kommer, sen hejdar man sig redan efter man tänkt det.
Och så blir det jobbigt.

Jag har snart en prao att dokumentera också - 5 veckor. Avel på Erikssund säteri. Det ska bli läskigt. Oo
Men måste komma ihåg att skriva här. Det är ju ganska intressant faktiskt.

Och vid betessläppet ska vi säga ifrån oss Sofi. Det känns jättejobbigt, det känns som att vi kommer ännu ett steg bort från varandra och närmare döden. Det finns ingen som jag älskar så mycket som henne. När man tittar på henne så får man tårar i ögonen av lycka, och lite sorg, "bittersweet", att hon är så söt, att hon är så snäll, att hon är min. Nästan.
Without you i wouldn't survive.

Muppigt värre....


Comments

Comments:

Name:
VIP

Mail:

URL/Blogg:

Comment:

Trackback
RSS 2.0